Ni existerar
Vad några ord kan värma.
Även om det inte är orden i sig som får mig att le, växa inombords och känna mig starkare.
Nej det är Era tankar.
Tack snälla Ni för Er omtanke när Ni kommenterar i bloggen som är "för vem?"
I hjärta, hjärna och sinne.
Jag lovar Er!
Tack så mycket.
Men gud vad är det jag läser? Jag måste gå tillbaka till ditt första inlägg och läsa allt från början.
Var stark. Lättare sagt än gjort, men var stark och älska dig själv.
Prata med någon. Prata med din familj. Prata med en psykolog. Det här är ditt liv. Det gör sååå ont i mitt hjärta att läsa det jag precis läst. Jag blir tokig! Ta makten och lämna honom. Din styrka (som jag vet finns inom dig), ditt mod och din kärlek till dig själv kommer ta dig igenom det här. Sätt ner foten. Kräv! Förlåt om jag låter helt oförstående.. jag är säkert det. Jag blir bara så arg. På honom förstås. Jag kan inte tänka mig in i din situation alls.. hur det kan gå så långt att man inte vet hur man ska ta sig ut ur en situation som enbart skadar en själv. Återigen, förlåt om jag låter brysk eller nåt. Jag vet att det låter lättare sagt än gjort att bara lämna honom. Men jag hoppas innerligt att du en vacker dag finner styrkan att göra det.
Du har rätt, man känner sig som en liten del av något mycket större som vi inte har någon makt över. Hoppas ditt liv blir helt igen, bara du kan laga det åt dig själv.
