För vem?
Jag skapar inte den här bloggen för någon annans skull. Om någon annan skulle läsa den och få ut något av den är det ju okej...
Men nej...
Den här bloggen är skapad för att fylla ett syfte. Ett syfte som innefattar att innehavaren av den på något sätt eventuellt, kanske, på något sätt möjligen kan skriva sig fri...
Om Ni hamnar här. Om Ni råkar läsa...
Ta hand om Er. Ni är värda så mycket mer...
''Du drar mig till soffan och vi lägger oss ned och du viskar; Denna stad är för sorglig, vi är värda så mycket mer. Det raka det äkta i dig som jag ser. Men hur många kors ska du dö på? Du är värd så mycket mer...''
Men nej...
Den här bloggen är skapad för att fylla ett syfte. Ett syfte som innefattar att innehavaren av den på något sätt eventuellt, kanske, på något sätt möjligen kan skriva sig fri...
Om Ni hamnar här. Om Ni råkar läsa...
Ta hand om Er. Ni är värda så mycket mer...
''Du drar mig till soffan och vi lägger oss ned och du viskar; Denna stad är för sorglig, vi är värda så mycket mer. Det raka det äkta i dig som jag ser. Men hur många kors ska du dö på? Du är värd så mycket mer...''
Vet ni vad jag tänker?
Han ville mig inget ont!
Det värsta är att det är sant. Men han gjorde det ändå. Trots kärlek, trots att han brydde sig om mig så mycket.
Han gjorde det ändå.
Om han bara hade hatat mig...
Det värsta är att det är sant. Men han gjorde det ändå. Trots kärlek, trots att han brydde sig om mig så mycket.
Han gjorde det ändå.
Om han bara hade hatat mig...
Han kunde bli arg!
Mycket arg...
Inte över de saker man läser i böcker att de brukar bli arga över. Ingen svartsjuka, inte för att jag ställt skorna fel eller inte strukit skjortan. Inte för att jag pratade med andra eller gick ut och festade själv.
'Du är onormal, ingen annan människa behöver så mycket stöd och uppskattning'
'Du är sjuk, sök hjälp för fan'
'Det är fan nåt allvarligt fel i skallen på dig'
'Det är normalt att extremt smarta människor tippar över kanten och blir sinnessjuka som du'
'Dina vänner är ruskigt svaga människor för du vill kunna styra dem'
Nej, han blev arg när jag inte orkade. När jag inte orkade vara stark och stå med en stadig mur längre. Han kom in innanför den, jag stöttade när hans mur rasade, hjälpte till att bygga upp och stöttade igen. När den så till sist rasade och min mur inte orkade stötta hans när den rasade... Ja, då kom det.
'Det är inte konstigt att din pappa inte ville ha dig'
'Du får skylla dig själv att du inte har några vänner'
'Du borde lära dig hur man behandlar folk om du vill ha några kvar i din närhet'
'Jävla slampa, hora, egotrippade subba'
'Hela din familj tycker ju som jag, du är så jävla jobbig att ha att göra med'
Visst, han hade sakta och obemärkt smugit in saker i vårt liv som jag inte märkt. Han kunde säga hiskeligt elaka saker om min person, lade mycket skuld på mig som människa. Han hade kastat saker omkring sig, ryckt sönder saker och sagt att "den ilska jag har i mig kommer göra att jag dödar någon en dag". Visst borde jag fattat!
'Kan ingen av alla de du knullar hjälpa dig som betalning då'
'Vill du ha mer stryk, jag varnar dig, håll käft'
'Snälla, kan du inte ta livet av dig, det vore det bästa för alla'
'Antingen blir det du eller jag som dödar dig'
'Det är inte konstigt att din styvpappa slog dig, det är ju enda sättet'
Nu har jag avslutat steg 2
Inte över de saker man läser i böcker att de brukar bli arga över. Ingen svartsjuka, inte för att jag ställt skorna fel eller inte strukit skjortan. Inte för att jag pratade med andra eller gick ut och festade själv.
'Du är onormal, ingen annan människa behöver så mycket stöd och uppskattning'
'Du är sjuk, sök hjälp för fan'
'Det är fan nåt allvarligt fel i skallen på dig'
'Det är normalt att extremt smarta människor tippar över kanten och blir sinnessjuka som du'
'Dina vänner är ruskigt svaga människor för du vill kunna styra dem'
Nej, han blev arg när jag inte orkade. När jag inte orkade vara stark och stå med en stadig mur längre. Han kom in innanför den, jag stöttade när hans mur rasade, hjälpte till att bygga upp och stöttade igen. När den så till sist rasade och min mur inte orkade stötta hans när den rasade... Ja, då kom det.
'Det är inte konstigt att din pappa inte ville ha dig'
'Du får skylla dig själv att du inte har några vänner'
'Du borde lära dig hur man behandlar folk om du vill ha några kvar i din närhet'
'Jävla slampa, hora, egotrippade subba'
'Hela din familj tycker ju som jag, du är så jävla jobbig att ha att göra med'
Visst, han hade sakta och obemärkt smugit in saker i vårt liv som jag inte märkt. Han kunde säga hiskeligt elaka saker om min person, lade mycket skuld på mig som människa. Han hade kastat saker omkring sig, ryckt sönder saker och sagt att "den ilska jag har i mig kommer göra att jag dödar någon en dag". Visst borde jag fattat!
'Kan ingen av alla de du knullar hjälpa dig som betalning då'
'Vill du ha mer stryk, jag varnar dig, håll käft'
'Snälla, kan du inte ta livet av dig, det vore det bästa för alla'
'Antingen blir det du eller jag som dödar dig'
'Det är inte konstigt att din styvpappa slog dig, det är ju enda sättet'
Brev från honom...
Tänkte att ett skrivet or kanske är annorlunda än ett talat or, men. Det är nog
samma sak...
jag har ändå svårt för att utrycka mina känslor för dig!
Svårt att veta vad jag känner när jag inte kan rida på din rygg, när du inte är
stark och leder.
Har sagt så många gånger att jag inte vill såra eller göra dig illa. Men jag
blir så vilsen och förvirrad när jag tappar min ledstjärna!
Förlåt
Jag ska bättra mig!
Älskar dig
Kram
Ditt pucko ;o)
Nu har jag avslutat steg 2
Det började egentligen mycket tidigare.
Mitt liv... Mitt helvete. Men det är en annan story. En annan blogg.
Vid den här tiden var jag 21 år. Liksom så många andra ungdomar hade jag haft några förhållanden, ett längre och några kortare. Men så efter nästan ett års singelliv dök han upp. Han med stort H. Jag hade varit ute och gjort världen och testat diverse olika jobb och bostäder. Men där hemma, i min lilla hemstad, mötte jag honom, trots att han var född och uppvuxen i en del av Sverige jag knappt visste fanns så möttes vi där och då i min lilla hemstad.
Allt ont har något gott med sig, men när fördelningen är så sned att det onda för alltid kommer göra sig påmint och väga över... Då står jag gärna över det goda.
Han är en mycket svag person.
En svag person går att påverka, leda rätt och hjälpa. En svag person hamnar lätt och ofta fel i livet, men kan också ofta på samma sätt hamna rätt igen. Murar som byggs har byggts upp med svaga infästningar. Det går snabbare att bygga på detta sätt, men de är också lättare att rasera. Dock utomordentliga att använda vid övergående kriser i livet då man vill skydda sig själv. Den stora fördelen är då att den är lätt att plocka ned när stormen väl lagt sig.
Jag är en mycket stark person.
En stark person klarar sig länge, mycket länge. Det finns inte mycket som kan rubba henne, men när tiden är inne finns det väldigt få som kan leda henne rätt. Hennes murar är byggda under en lång, lång tid. Genuint och noggrant har varje sten lagts för att passa med sin granne. Filats och slipats med millimeterprecision för en exakt passform. Denna mur är näst intill omöjlig att komma in bakom. Och det krävs en enorm kraft för att få den ur balans och rasera den. En av dess stora fördelar, men också den största nackdelen. Ingen kommer intill, ingen kommer över, ingen kommer in. Och ingen kan leda henne ut...
Det värsta du kan göra är att släppa in en person med vek mur bakom din genuint stabilt byggda mur. Om personen börjar vackla bakom din mur, om personens veka mur rasar på insidan av din mur, då finns det inte plats längre... Delar av din mur dras med i fallet, och då gäller det att handla snabbt. Då måste man antingen reparera den omedelbart, eller ge upp den och låta någon annan bygga upp den, med risk för att det inte blir med samma perfekta millimeterprecision.
För att ni som läser detta inte ska bli trötta och inte orka ska jag försöka ta storyn i flera steg. Mycket text är tungt att läsa.
Nu har jag avslutat steg 1
Vid den här tiden var jag 21 år. Liksom så många andra ungdomar hade jag haft några förhållanden, ett längre och några kortare. Men så efter nästan ett års singelliv dök han upp. Han med stort H. Jag hade varit ute och gjort världen och testat diverse olika jobb och bostäder. Men där hemma, i min lilla hemstad, mötte jag honom, trots att han var född och uppvuxen i en del av Sverige jag knappt visste fanns så möttes vi där och då i min lilla hemstad.
Mitt livs största misstag.
Glädjen, kärleken, upplevelserna.
Det kommer aldrig kunna vägas upp och vara värt det.
Aldrig någonsin.
Glädjen, kärleken, upplevelserna.
Det kommer aldrig kunna vägas upp och vara värt det.
Aldrig någonsin.
Allt ont har något gott med sig, men när fördelningen är så sned att det onda för alltid kommer göra sig påmint och väga över... Då står jag gärna över det goda.
Han är en mycket svag person.
En svag person går att påverka, leda rätt och hjälpa. En svag person hamnar lätt och ofta fel i livet, men kan också ofta på samma sätt hamna rätt igen. Murar som byggs har byggts upp med svaga infästningar. Det går snabbare att bygga på detta sätt, men de är också lättare att rasera. Dock utomordentliga att använda vid övergående kriser i livet då man vill skydda sig själv. Den stora fördelen är då att den är lätt att plocka ned när stormen väl lagt sig.
Jag är en mycket stark person.
En stark person klarar sig länge, mycket länge. Det finns inte mycket som kan rubba henne, men när tiden är inne finns det väldigt få som kan leda henne rätt. Hennes murar är byggda under en lång, lång tid. Genuint och noggrant har varje sten lagts för att passa med sin granne. Filats och slipats med millimeterprecision för en exakt passform. Denna mur är näst intill omöjlig att komma in bakom. Och det krävs en enorm kraft för att få den ur balans och rasera den. En av dess stora fördelar, men också den största nackdelen. Ingen kommer intill, ingen kommer över, ingen kommer in. Och ingen kan leda henne ut...
Det värsta du kan göra är att släppa in en person med vek mur bakom din genuint stabilt byggda mur. Om personen börjar vackla bakom din mur, om personens veka mur rasar på insidan av din mur, då finns det inte plats längre... Delar av din mur dras med i fallet, och då gäller det att handla snabbt. Då måste man antingen reparera den omedelbart, eller ge upp den och låta någon annan bygga upp den, med risk för att det inte blir med samma perfekta millimeterprecision.
För att ni som läser detta inte ska bli trötta och inte orka ska jag försöka ta storyn i flera steg. Mycket text är tungt att läsa.
Nu har jag avslutat steg 1
Varning!
En varning till känsliga läsare utfärdas av respekt för de som tror sig få läsa något helt annat.
Om du hoppas...
...på läsning som du kan sitta och le åt. Läsning som gör dig glad och som får dig att känna att livet är värt att leva. Läsning som blir sådär roligt intressant och läsning om galna upptåg, roliga fester, trevliga människor och bilder på det mest galna du sett. Då ska du inte lägga till min blogg bland favoriterna.
Den här bloggen handlar om det som ingen vet.
Den här bloggen handlar om det som ingen kanske någonsin kommer få veta.
Den här bloggen handlar om ett liv som inte existerar.
Den här bloggen handlar om kvinnan som gett upp.
Den här bloggen handlar om det som ingen vet.
Den här bloggen handlar om det som ingen kanske någonsin kommer få veta.
Den här bloggen handlar om ett liv som inte existerar.
Den här bloggen handlar om kvinnan som gett upp.
Du kommer bli arg.
Du kommer bli ledsen.
Du kommer känna hat.
Du kommer känna besvikelse.
Du kommer känna misstro.
Du kommer känna uppgivenhet.
Du kommer känna hur ditt sista hopp försvinner.
Men du kommer inte känna som mig.
Du kommer bli ledsen.
Du kommer känna hat.
Du kommer känna besvikelse.
Du kommer känna misstro.
Du kommer känna uppgivenhet.
Du kommer känna hur ditt sista hopp försvinner.
Men du kommer inte känna som mig.
Till Vem?
"Det är det vidrigast som hänt mig, och jag berättar det med en gång, för det här är inte menat att vara en spännande story med ett fiffigt slut som måste hållas hemligt till sista sidan, utan det handlar om..."
Ur Pohl, Peter (1992) Jag saknar dig, jag saknar dig!
...det du inte vill läsa
