Snälla låt mig bli en i mängden
Jag är less på att aldrig mardrömmarna ger med sig, less på att jag inte kan ha kläder som sitter åt kring halsen, less på att jag inte klarar av att ha någon bakom ryggen och less på att jag hela tiden hör varje litet ljud och hör vem det är som kommer på stegen...
Less på att jag inte fixar att någon tar mig i handlederna... Less på att inte orka... Less på att inte våga berätta... Less på att skämmas...
Märks det?
Är jag konstig?
Funderar människor runt mig på vad jag är för en konstig person?
En konstig, knasig människa som reagerar konstigt...
Inte som alla andra...
När börjar mitt liv?
När är det min tur?
Nu flicka lilla... Nu! Det pågår, fortgår och det är bara du som kan leva ditt liv.
Nå, men gör det då!!!
Om jag bara visste hur... Om jag bara visste hur man lever...
