Snälla låt mig bli en i mängden
Jag är less på att aldrig mardrömmarna ger med sig, less på att jag inte kan ha kläder som sitter åt kring halsen, less på att jag inte klarar av att ha någon bakom ryggen och less på att jag hela tiden hör varje litet ljud och hör vem det är som kommer på stegen...
Less på att jag inte fixar att någon tar mig i handlederna... Less på att inte orka... Less på att inte våga berätta... Less på att skämmas...
Märks det?
Är jag konstig?
Funderar människor runt mig på vad jag är för en konstig person?
En konstig, knasig människa som reagerar konstigt...
Inte som alla andra...
När börjar mitt liv?
När är det min tur?
Nu flicka lilla... Nu! Det pågår, fortgår och det är bara du som kan leva ditt liv.
Nå, men gör det då!!!
Om jag bara visste hur... Om jag bara visste hur man lever...
Älskar mig, tack...
men Vem älskar inte dig?
Varför låter du dig inte älska livet?
Jag vet vad du går igenom, var själv i ett sådant förhållande men tog mig därifrån.. Önskar att någon kunde lära mig leva också.. det är ju vår tur nu!
Tack, det är du med!
men älskade vännen, väckte det så mkt?
du vet att ja finns oavsett vad, vem eller när!
älskade vän, ingen ska få såra dej, ingen!
Jag finns här, låt tiden ta. När du är mogen, trygg och stark kommer du kunna komma tillbaka. Jag väntar.. Låt tiden gå, de är du som måste känna dig beredd inte känna press från alla runtom. Styrka och omtanke. Norrland väntar tills du är mogen, den lämnar dig inte.
Skönt att du kan se lite ljus i tunneln. Låt allt ta sin tid, det är bara du som kan avgöra takten.
Tänker på dig med varma tankar. Kram
Finns inga snabba lösningar. Tyvärr. Men det finns så mycket att se fram emot.. Ett liv utan slag o förnedring, ett liv där du kan bestämma över dig själv.. Det är det du skall fokusera på när du känner att du dras in i minnena. Man fastnar och man hatar.. Hatar den människan som fördärvat ens liv, satt spår för all framtid.. Men man kommer ur det.. Man faller tilbaka om igen men för varje ggr blir det lättare att komma upp.. Det känns kanske inte så nu, men tro mig.. Det finns ett fullödigt liv för dig med kärlek och omtanke. Med tilliten som du så väl behöver känna för en annan människa.. Så ta vara på vänner och familj. Visst orkar de kanske inte ta till sig allt du har på hjärtat men bara det att de är där, och kan ge ditt nya liv en annan mening ooch kanske en liten spark i ändan när man har fastnat en tankebana..
Stor kram och stå på dig..
Heidi
Tack!
Hur är det med dig?
Om du vill får du gärna maila..
Kramar!
Tack. Mina tankar är hos dig ofta, jag tror på dig <3
såna tankar kan jag ha ibland med :/
